På väg till jobbet imorse så stannar en mörkhyad karl i en sån här rullstol med motor,
heter det permobil? I alla fall...

"Ursäkta" (med turkisk dialekt)
"Jaa..." ( lite stressad på cykel)
"Har Ikea öppet idag?"
"Jo, det ska de då ha i alla fall"

Hoppar på cykeln och gör mig redo för att trampa iväg.
Då tar karln tag i min hand och...
"Vad gör du? Studerar du eller jobbar du?"
"Jag studerar"
Han håller fortfarande kvar min han och stryker på den. Argh!
" Jag undrar om du är intresserad av jobb, hjälpa mig handla och så"

Paniken stiger i kroppen, slits mellan att inte vilja vara oartig och slå till honom
"Ehh, tyvärr så går inte det så bra, jag bor i Piteå"
"Det gör inget"

Nähä?!

"Hur långt bort ligger det? Hur många kilometer?"
"Jaaa cirka 100 mil.."
"Oj då. Jaja, synd. Jag få en kram?"

Blääääääääää!