Pappa tog steget och utmanade sin manlighet igår kväll, han färgade nämligen håret på mig.
Mamma tvär-vägrade så då återstod det ju endast en individ att fråga.... Pappa. Eftersom syrran är utomlands så är det inte så många kvar i hushållet.
Att be pappa färga håret gjorde mig inte ett dugg orolig, färgen var brun, det är svårt att misslyckas när jag redan är gode mörk i mig själv. Ha det varit tal om slingor och liknande hade jag nog inte lika glatt gett honom färgtubarna.

I alla fall så var det väldigt spännande att få delta i denna charad.
Han suckade, stönade, gnuggade, slet, tappade flaska och kork, gnällde över handskarna och träffade mig i ögat med lite färg. Vem behöver tv när man har pappa?


"Böj på huvudet" *gnugga gnugga gnugga* "Böj åt andra hållet" *gnugga gnugga gnugga*
"Vo fan jär hejn", "Voffö skå du håvva så myche håre, he jär ju bara ejn kalufs!"


Men han slutförde i alla fall jobbet och jag är då nöjd i alla fall. Det tror jag att Pappela också är.
Bästa uttrycket:
" Sko du håvva färg oppa polisangen också?"

(Ber om ursäkt för eventuella felstavningar på bondska)