När vi var små var det helt okej, en neutral stämmning. Lek, tjo och tjim ni vet.
Sedan kom en ytterst mörk period av skrikande och gräl. Att undvika varandra var konceptet.
Du gömde dig mest, men det är en annan femma. Att fråga om lov var inte något
som du föredrog.

Det kom en vändning av förståelse för varandra.Insikt.
Till interaktiva bilder är det ingen som får mig att skratta så mycket. Finns inte många
som är så lätta att umgås med som du, din blyga viol.
Att du gömde dig bakom gardinen när det var tillsägelser visar bara hur otroligt blödig du
egentligen är. Samma sak när du satt och grät på sjukhuset inför operationen.
Samma sak alla betydelsefulla små notiser som du ger mig ibland.

Du är helt tokig. Har världens bästa minspel. Är stängd som en bok med lås inför de flesta.
Känslig. Världens vackraste på kort. Mycket duktigare än vad du själv ger dig cred för.
Du har dålig hörsel. Snyter dig konstigt (uppåt). Sitter som en kratta. Sover för länge.

Men du är bäst.
Alltid bäst.