Var ett tag sedan jag landade i byn nu, har varit hemma en hel vecka.
Känns strålande, är skönt att vara hemma och bli lite ompysslad.

Dagen före julafton är som vanligt en av de bästa dagarna.
God mat. Spel. Film. Mys. Ljus. Tilde.
Julafton var också kung. Mat, släkt och klappar.
Julafton följdes som alla andra år upp av juldagen.
Vänner, alkohol och minnen.

En bra julhelg helt enkelt.
Och  nu är det snart nyår.

Som vanligt när det vankas nytt år så börjar man ställa sig själv en massa frågor,.
Vad ska hända? Kommer jag att trivas i den nya läggan? Hittar man nå nya kompisar?
Kommer jag fortsätta trivas på praktiken? Kommer jag att hålla mig borta från snuset?
Kommer jag någonsin komma över fotbollen? Kommer någon komma och hälsa på mig?

Sedan är det ju inte lättare när man är en sådan orolig själ att man oroar sig för andra också.

När vi var små var det helt okej, en neutral stämmning. Lek, tjo och tjim ni vet.
Sedan kom en ytterst mörk period av skrikande och gräl. Att undvika varandra var konceptet.
Du gömde dig mest, men det är en annan femma. Att fråga om lov var inte något
som du föredrog.

Det kom en vändning av förståelse för varandra.Insikt.
Till interaktiva bilder är det ingen som får mig att skratta så mycket. Finns inte många
som är så lätta att umgås med som du, din blyga viol.
Att du gömde dig bakom gardinen när det var tillsägelser visar bara hur otroligt blödig du
egentligen är. Samma sak när du satt och grät på sjukhuset inför operationen.
Samma sak alla betydelsefulla små notiser som du ger mig ibland.

Du är helt tokig. Har världens bästa minspel. Är stängd som en bok med lås inför de flesta.
Känslig. Världens vackraste på kort. Mycket duktigare än vad du själv ger dig cred för.
Du har dålig hörsel. Snyter dig konstigt (uppåt). Sitter som en kratta. Sover för länge.

Men du är bäst.
Alltid bäst.

Dagens jobbigaste moment: Att stiga upp

Dagens dryck: Kaffe

Dagens last: Snus

Dagens överlevnadsmetod: Glasögon istället för linser 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vilket jävla gnäll. Hur synd är det om dig egentligen fröken E?

Inte alls.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fick idag veta av ett medium att jag är en väldigt lugn person med båda fötterna på jorden.
Jag tror dock att alla norrlänningar ses som lugna i jämförelse med alla sörlänningar som 
konstant har stressometern på max.

Man behöver inte skynda sig i allt man gör.

I Norrland får man i alla fall gå på toa.

Det är bara bra med mig, trött för jag får fortfarande inte sova någonting på nätterna. Det är så frustrerande, jag svettas och vänder mig. Inatt började jag till och med gråta.. Suck.

Vilket gnällväder jag är :P Men jag är på jobbet i alla fall. Alltid något.

Igår åt vi i alla fall palt, det var jättegott,vi stekte upp den i mjölk direkt. Mums. Hälsa mormor om någon pratar med henne.

Ögonen faller ihop.

Har inte gjort just så mycket. Har sett serier dagarna i ända och legat som en soffpotatis. Men jag har i alla fall tvättat, hade slut trosor..

Händer det något hemma?

Det är underligt men sant. Jag saknar faktiskt snön.
Inte halkan och allt det där andra som brukar bifogas med snön, men
just det vita, upplysande pudret.
Är väl "bortskämd" med att få snö till jul, jag måste väl inse att det inte kommer att
bli mycket till snö här nere. (Oj, vad ovanligt att skriva)

Idag regnar det. Regnar och är mörkt. Det är som ett lock har lagts på stan.
Jag är grinig. Vill ha snö.

Vad gör ungarna här nere när de ska ha snöbollskrig? Kastar ruttna päron och
äpplen som fortfarande finns kvar under vissa träd?

Let it snow. Let it snow. Let is snow.